Egentid
Idag var jag och Johannes iväg för första gången, utan alla barnen, det var min födelsedagspressent från Johannes. Att äta på resturang, och vara själva för en stund. :) Johannes småsystrar kom och passa alla barnen den stunden vi var borta. Tack så jättemycket till dom. :) Jag och Johannes åkte till Västerås och åt på choys garden, och sen vidare till björnön och vi satt och titta ut över vattnet. Det var så mysigt, och vi prata om dopet och framtiden om oss och våra barn. Och så njöt vi bara för en stund av tystnaden som blir, när man inte har en massa barn om kring sig hela tiden;) Jag och Johannes behövde den här lilla egentligen, det blir lätt att man glömmer bort varandra ibland, när man har massa annat att tänka på. Man behöver nog även lite ny energi också. När vi kom hem igen, så hade allt gått jättebra med barnen. Dom hade varit så snälla och lugna när vi var borta. Och det kändes också jättebra, så att man vågar lämna bort dom korta stunder fler gånger. :) nästa gång vi åker iväg en stund, så tänkte vi ta motorcykeln och åka iväg och ha en lite mysig picknick någon stans :)
Dop...
Har börjat planera tjejernas dop, och det blev väldigt mycket att tänka på. Dopet är ju ändå om 19 dagar. Än så länga har man bara skickat ut inbjudningar. Jag vill att det ska bli bättre på det här dopet, än vad det blev med Daniels. Daniels dop blev så hastigt och lustigt, bara för att vi ville att Daniel skulle få plats i dopklänningen som har gått i arv på Johannes sida. Den klänningen är nästan 60 år gammal, och Daniel var bara 1 1/2 månad när han döptes. Och som sagt, allt kändes så taffligt med hans dop. Som tårtan och inbjudningarna, och ja det mesta, bara för att det var så dålig planering med hans dop. Men det här dopet ska bli bättre. :) Har lagt lite mer energi på inbjudningarna, och planerat hur vi ska ha tårtorna, och fikat. Ska göra tårtan och cupcakes själv. Och fikat efter dopet ska vara hemma hos oss. Har även fixat en till klänning som en av tjejerna ska ha, och arvsklänningen. Vi har även bestämt vilka som ska vara faddrar (gudföräldrar) och det känns jättebra. Två av tjejernas faddrar är även Daniels faddrar. Dom är så bra förebilder för Daniel. Och det är därför dom blir faddrar till tjejerna också. Plus två till också såklart. :) Så nu är det bara att planera vart alla ska sitta och hur man vill att tårtorna ska smaka och fixa lite sidenband till klänningarna och vad barnen ska ha för kläder efter dopet, och vad jag och Johannes ska ha på oss. Måste även åka och handla alla ingredienser som ska vara till fikat, och fina papptallrikar och dekorationer. Det är lite extra att tänka på när det är två som ska döpas samtidigt. Men allt blir nog bra till slut. Ja just ja, vi ska även ha en egen dopskål, som min mamma hade sitt dopvatten i när hon döptes. Så då blir det något i arv från min sida av släkten. :)
En ängels tålamod
Idag har vart en väldigt skrikig dag, iaf på daniels front. Han verkar ha kommit in i en rolig 3 års trots, som gör att man blir halvt galen. Han gapar och skriker för minsta lilla, och leka med andra barn och dela med sig var inte heller hans grej idag. Det gör inte saken bättre att tjejerna har sovit lite halvdåligt inatt, så jag har varit vaken till och från sen 4, och sover dom dåligt på natten brukar det resultera i att dom är kinkiga på dagen, och deras rutin blir lite rubbad. Så idag har man räknat till tio många gånger, men det är tur att alla barnen lugna ner sig på kvällen, och dom somna nästan ovaggat:) så nu ligger man på soffan och njuter av lugnet....
Natti natti...
Ikväll var ingen rolig kväll och natta barnen... Har vart en bra dag, alla barnen har vart snälla och glada hela dagen, tills på eftermiddagen när jag och Daniel kom hem från Västerås, efter vi vart och hälsat på hos mamma. Kommer hem, och Johannes skulle iväg hem till sin kusin och spela lite. Inga problem tyckte en annan, brukar inte vara något problem att natta ungarna tänkte jag. Johannes åker iväg, och det hinner inte gå mer än 2 min och Daniel säger att han är kissnödig, Ok säger säger jag, kom så går vi på toa då. Och Daniel får världens utbrott och skriker att han inte ska på toa, utan han ska gå ut och kissa. Och jag förklarar för Daniel att kissa kan man göra ute när man är ute. Men det tyckte inte Daniel, utan han blir Ennu mer oxtokig, och börjar hoppa och skrika och väckte sina systrar så dom blev upprörda, och ljudnivån steg från 0-100 på 1 sekund. Och jag frågar Daniel gång på gång om vi ska gå på toa, och han säger ja först, och sen när man reser sig för att gå iväg med han så skriker han helt plötsligt nej. Och hoppar och skriker. Och så höll vi säkert på i 10 min, innan jag tappar humöret och säger att han får väl kissa på sig då, och det ville han ju inte. Hämta en blöja då, säger jag. Men det var Inge bra heller. Så jag schasar in han på sitt rum för att han gapar och skriker för ingen ting och väcker syrrorna hela tiden. Så Daniel är på sitt rum och gapar och jag försöker lugna tjejerna som är ledsna och börjar bli hungriga, och jag ringer Johannes och är helt förtvivlad och arg, och ber han komma hem igen. Och när Johannes har kommit hem så har Daniel lugnat ner sig lite, och jag kände mig jättedum som ringt han, och han tror att Daniel var bara lite tjurig, eftersom Daniel precis lugnat ner sig. Men det tog inte många minuter innan Daniel var på samma humör igen, om inte Ennu värre när Johannes försökte ta han på toa. Så det sluta att Johannes brotta på Daniel blöja och natta honom. Och jag natta tjejerna, och matta kom, så dom spela här hemma ist. Inte lätt att vara småbarnsförälder ibland. ;)
Handla...
Fick för mig att jag skulle prova att åka och handla själv förra veckan med alla barnen... Det var en liten utmaning..;) i vanliga fall brukar vi åka hela familjen, tjejerna sitter i sina bilstolar i en kundvagn som jag eller Johannes puttar, och den ena puttar en till vagn som vi har varorna i. Och Daniel har jag hårdtränat så han går snällt bredvid mig. Men att åka själv blev ju som sagt lite svårare... För när man kommer till parkeringen först och främst, brukar det vara fullt med bilar och som parkerar med 5 cm mellanrum. Väldigt irriterande om man har en bil full med ungar och bilbarnstolar som ska ut. Men efter lite svordomar, så hitta jag en bra p-plats tillslut. Går ut ur bilen och sätter på mig en bärsele(en världens bästa uppfinningar) och sätter Ronja i den tar ut Daniel och Ellinore, håller Daniel i handen och har Ellinore i sin stol i andra handen, och Ronja hängandes i bärselen. I med ellinore i vagnen. Och så travade vi in.Kände mig ganska rolig när jag gick in i affären ;) fast det var skönt att ha bärselen, så man fick mer plats i vagnen för varor. Så nu mera har vi alltid bärselen med. :)
Otröstlig...
Tjejerna har kommit in i en period då bara jag kan trösta dom på kvällarna... Det spelar ingen roll hur mycket Johannes försöker. Han schyshar, sjunger, vaggar, går runt, och pratar men inget hjälper. Och det är lika jobbigt för honom som det är för mig, just för att det bara är jag som kan trösta... Fast ibland är det så jag knappt kan trösta. Men Johannes ska verkligen ha mycket beröm, för han vill försöka att trösta och natta tjejerna varje kväll. Men det brukar sluta med att jag nattar tjejerna och Johannes nattar daniel. Men man hoppas att den här perioden snart är över och jag kan få mysa lite mer med Daniel på kvällarna, och Johannes med tjejerna. Jag kommer ihåg att Daniel också hade en sån här period när han var mindre, men då var allt lite lättare när man bara hade honom. Aja, hoppas det går över snart iaf.
Ronja och Ellinores födelse
Inskrivning: kommer in 15.30 pga värkar i gradivitetsvecka 35+5. Är öppen 7 cm tvilling 1 har huvudlöse fixerad i bäckengången och båda tvillingarna har normala hjärtljud. 15.40 förlossningsförlopp. Pat får lustgas. 16.25 tappas på urin 25ml. 16.35 annan smärtlindring ges. Sterilt vatten 0.5ml*2 ges. jävlar vad ont det gjorde, då det sprutar in vatten under huden. Kändes som 10000 getingstick. Men det var dock väldigt effektivt mot övrig smärta.:) 16.44 tar dom hål på hinnorna och blodigt vatten avgår. 16.45 kommer Tvilling 1 (Ronja) och skriker genast 16.48 vaginal undersökning görs och tvilling 2 ligger i säte strax ovan bäckenbotten. Tar hål på hinnorna och blodigt vatten avgår. 16.49 kommer tvilling 2 (Ellinore) och föds i sätesbjudning. Och barnmorskan dokumenterar och skriver så här i journalen: " behöver knappt göra lövsets lösning, då barnet kommer som en kanon. Flickan skriker genast och kissar i ren protest. Ha ha lite rolig kommentar. Så Ellinore har fått smeknamnet kanonkulan ;) 16.53 moderkakan lossnar fullständig. Blödning ca 300 ml. Behöver ej sys. Jag kan ju säga att tvillingförlossning var smidigare och mindre smärtsamt än vid Daniels förlossning. ;)
Daniels förlossning
Utgår från daniels förlossningsjournal.
Jag hade haft förvärkar sen den 3 rnovember, och åkt in, men blev hemskickad igen med en " godispåse" med lite smärtlindring och sömntabletter. Men det hjälpte inte så mycket, så jag ringde till förlossningen igen och fick åka in igen 4 november.
Inskrivning: 20.05 kommer in pga värkar i gradivitetsvecka 40+3 Är öppen 3 cm och foster mår bra och är fixerad.
20.50 patienten har väldigt ont, och lägger sig i ett bad.
21.10 lyssnar på fosterljudet i badet, och patienten är nöjd med badet. 21.30 kommer upp ur badet och använder lustgas och är öppen för förslag när det gäller smärtlindring. Och barnet är livlig i magen och har bra hjärtljud.
23.31 öppen 5 cm och buktande hinnblåsa. Pat. Upplever mer smärta och att värkarna kommer tätare, tycker även att lustgasen inte hjälper lika mycket, och vill prova aktupunktur.
23.50 aktupunktur.
00.55 5 november önskar Pat annan smärtlindring.
02.45 EDA läggs.
03.05 mekoniumfärgat vatten avgår.
06.50 värkarna avtar lite och Pat får värkförstärkande dropp.
07.00 personalbyte. Och Pat andas lustgas och ligger på sidan, och Pat känner ett tryck neråt.
09.04 en pojke föds och skriker genast. Mår bra.
09.14 moderkakan lossnar och vaginalbotten sys med 2 inre och ett yttre.
12.50 Pat har svårt att kissa och får KAD som ska sitta i 3 dygn.
Daniel blev lite snabbandad och prover visade att han hade infektion. Så Daniel låg på 69:an i 4 dagar innan han fick permission från lasarettet. Men han gick på penicillin kur i 10 dagar innan vi blev helt utskrivna :)
Matstund....
Stora Hjärtat
Tvillingarnas ultraljud
när man väl har kommit till vänrummet och väntar spänt på sin tur, och man ser andra mammor som kommer ut från rummet där ultraljudet sker med foton i handen och väldens leende på läpparna :) och man vet vilken lycka det är.
När vi tillslut kom in så förklarar barnmorskan hur allt kommer gå till och hur man mår osv. tillslut får man lägga sig på britsen och man får se det första rörelserna och bekräftat att man väntar barn.
Barnmorskan hann inte mer än att sätta ultraljudsapparaten på magen innan hon sa med ett leende på läpparna: -jag kan säga på en gång att det är två här inne..
Jag och johannes blev så chockade och satt där som två fågelholkar med ett var sitt frågetecken i pannan. Vi blev helt tysta. Tankarna började snurra i huvudet, hur ska vi ha råd med det här? Vi måsta köpa ny vagn, en tvillingvagn. En till säng, till bilbarnstol, matstol. Ja allt, måsta vi köpa en till av.
Det var säkert tyst i 1-2 min innan jag kom på att fråga:- mår dom bra? Och barnmorskan skratta och sa att båda såg välmående ut.
Hon mätte och kolla igenom båda noggrant och berätta vad hon såg och kollade efter. Jag var glad och sa att nu vill vi inte ha mer överraskningar utan vi vill veta vad det blir för kön, om det var möjligt att se det. Och hon sa att det var två flickor, hon var säker till 90%.
Jag och en vän hade suttit hemma hos mig veckan innan och skojjat om att jag vänta tvillingar, bara för att alla tyckte att jag var större än när jag vänta Daniel. men jag sa bara att det är bara för att man inte hade gått ner alla gravidkilon innan man var gravid igen. Vi satt även och skämta om vännen och jag, att hur kan man klara av tvillingar, och att vi aldrig skulle kunna göra det, man skulle hamna på psyk osv.
Men nu satt man där själv i den situationen. Att vänta tvillingar. Och man försökte föreställa sig hur det skulle bli med Daniel.
När vi var klara och man skulle berätta att man vänta tvillingar, fick man positiva reaktioner, och mindre positiva..
Andra grät och jubla för våran skull och sa hur roligt det skulle bli, och andra sa, ska jag skratta eller gråta, och hur gick det till? Men det var mest positiva reaktioner. Och då blev man själv mycket lugnare. :)
Sen var det bara hem och Googla på allt om tvillingar. Jag och johannes satt uppe halva natten och googla och prata om det hela, och kom fram till att allt löser sig på vägen, och det gjorde det...
Johannes
Många gillar oss för att vi är så gulliga mot varann fortfarande efter snart tio år. vi säger till varann flera gånger om dagen att vi älskar varann, säger alltid älskling i telefonen när vi pratar, och puss när vi lägger på. Mitt och johannes förhållande har nog hållit så bra för att vi pratar med varandra om allt.
Visst vi småtjafsar med varann ibland men det glöms efter 2 min. ;)
men i vilket förhållande gör man inte det, tjafsar. Det måsta man nog göra ibland för att förhållande ska må bra. så länga man inte bråkar jämt, så att barnen kommer ikläm, och mår dåligt.
När man får barn blir ju allt anurlunda, och ett förhållande sätts ofta på prov. Så var det lite för oss iaf.
Johannes jobba mkt och skift när vi hade fått daniel, och jag kände mig jämt trött och det kändes som att jag alltid var själv med Daniel. men så känner nog många när man får sitt första barn. Men sen bytte johannes så att han bara gick dagturer och allt blev mkt lättare. så att prata med varann i ett förhållande är nog A och O..