Otröstlig...
Tjejerna har kommit in i en period då bara jag kan trösta dom på kvällarna... Det spelar ingen roll hur mycket Johannes försöker. Han schyshar, sjunger, vaggar, går runt, och pratar men inget hjälper. Och det är lika jobbigt för honom som det är för mig, just för att det bara är jag som kan trösta... Fast ibland är det så jag knappt kan trösta. Men Johannes ska verkligen ha mycket beröm, för han vill försöka att trösta och natta tjejerna varje kväll. Men det brukar sluta med att jag nattar tjejerna och Johannes nattar daniel. Men man hoppas att den här perioden snart är över och jag kan få mysa lite mer med Daniel på kvällarna, och Johannes med tjejerna. Jag kommer ihåg att Daniel också hade en sån här period när han var mindre, men då var allt lite lättare när man bara hade honom. Aja, hoppas det går över snart iaf.
