Så jävla typiskt!

Idag hade jag planerat att jag och Daniel skulle ha egentid tillsammans, och tvillingarna skulle vara på dagis. 
Allt var bra på morgonen, tjejerna var lite småsnoriga, men inget anmärkningsvärt. Dom var på bra humör iaf. Och Daniel var helt extas över att få vara själv med mamma. Vi skulle åka till lek och buslandet i v-ås. Och äta hamburgare till lunch. Daniel hade varit så otålig hela morgonen. 
Äntligen var det dags att åka till dagis, Daniel och jag vinka av tjejerna och åkte hem för att duscha och göra iordning oss. 
När vi var i stan på E18 så ringer telefonen och det var Elin från tvillingarnas avd. Tjejerna var dåliga i magen, och ellinore hade lite höjd temp. 
Så det var bara att köra av på närmaste avfart och köra tillbaka till hallsta igen 😔 
Tyckte så synd om Daniel och den besvikna blicken, när jag tala om att vi var tvungna att åka hem igen. 😔
Men vi går försöka igen på söndag, då pappa kan vara hemma med tjejerna. 
Hoppas bara att det inte är magsjuka tjejerna har fått, utan att dom börjar få mer tänder. 



Hamsterhonan pekis!

Idag var hela familjen in till stan, för vi skulle införskaffa lite nya skor till barnen. 
Men vi kom även hem med en liten hamster. Hon heter Pekis. Först ville Daniel att hon skulle heta Hampus, men han kom på att det var ju ett pojknamn. Så hon heter pekis istället . 😊
Tanken med att Daniel fick en hamster var för att det förhoppningsvis ska dämpa hans trots och utbrott. För Johannes hade läst lite på internet att det kan vara bra för barn som har trotsperioder att få lite utmaningar, som att hjälpa till i hushållet, hämta in post och så vidare. Men det gör Daniel redan så bra, så vi tänkte att han behövde in lite svårare utmaning. Som att få ta hand om sin egna lilla hamster. Så vi får väl hoppAs att det blir bättre ang trotsen. 😊
Här är lite fakta ang trotsålder, 

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=44




Underbara trotsålder!

Daniel är i en sån här underbar trotsperiod! Han har varit det nu till och från nu i någon vecka. Och jag blir snart tokig. Det verkar aldrig vilja ge sig. 
Det spelar ingen roll hur jag än gör, det tar evigheter innan han ger sig. 
När han väl sätter igång så tar det allt mellan 20min till typ en hel dag innan han ger sig och vill bli sams igen. 
Och han kan få utbrott för ingenting! 
Ibland så kan det bli världens bråk över att jag inte gav han frukostmackan på rätt sätt, sen fortsätter han att få utbrott över småsaker hela dagen. 
Man försöker på alla sätt att göra så att han inte ska få utbrott. Man är pedagogisk, försöker skoja bort det, avleda han, bli arg på han, ge han straff, time out, hota med att polisen kommer och tar elaka och trotsiga barn,  men inget funkar på han! Det bästa sättet är att ignorera han. Men envis som han är gör han nästan allt för att få min uppmärksamhet. 
Man är lagom trött och psykiskt nerbruten när man har vart hemma med alla 3 kottar och Daniel har vart hemsk flera timmar, och att man sen ska till jobbet och jobba em. Man är ju inte allt för alert på jobbet 😉
Några gånger så har jag t.om fått ringa Johannes när han är på jobbet, så han får komma hem. För att Daniel tar knäcken på mig. 
Men när tjejerna ska få sin 1 1/2 års vaccination ska jag få be att prata med en barnpsykolog, som kanske kan ge oss tips på hur vi kanske kan hantera Daniels trots på bättre sätt. 

Syskonkärlek...

Ibland kan tjejerna vara helt underbara mot varann. Dom kan pussa och gosa med varann, även trösta och ge snutten och tutten om syrran är ledsen.
Men dom bråkar även väldigt mycket! Biter och puttar varandra för jämnan. Ellinore är oftast den som bits! Hon är nog den som startar dom flesta bråken hemma, dom gånger man har studerat dom lite i smyg. 😉 Undrar hur dom blir mot varann när dom blir tonåringar 😒
Daniel är nog iallafall världens bästa storebror, han står ut med det mesta när det gäller hans småsystrar.
Han hjälper gärna till med systrarna när dom är griniga, fast på hans villkor. Men man är glad att han står ut, och inte visar något större agg mot dom. 😊 ❤❤


Fembarnsmorsa!

Idag fick jag testa på att vara 5 barnsmorsa för en kort stund. Och jag kan ju säga att allt blev betydligt jobbigare, från 3-5 barn att ha koll på, i en lekpark. Jag var ganska svettig efteråt.
Inga fler barn för min del iallafall. ;)
Jag och barnen var i lekparken och träffa en vän till mig, som jag träffat via öppna förskolan. Hon har två pojkar. Äldsta pojken är 3, och minsta är lika gammal som tvillingarna.
Hon skulle göra ett snabbt ärende alldeles i närheten av lekparken, så jag erbjöd mig att titta till pojkarna medan hon var borta, så slapp hon släpa med sig barnen, hon skulle ju ändå bara vara borta en kort stund.
Så hon sprang iväg, och den minsta pojken fick ganska snabbt seperationsångest, och blev jätteledsen.
Daniel och kompisen satt och gunga, och tvillingarna satt i sandlådan och lekte. Och jag försökte leta förtvivlat leta efter en napp, och trösta.
Helt plötsligt börjar pojkarna småbråka vid gungorna, och Ronja ramla omkull och börja såklart också gråta.
Nu började det bli lite svettigt!
Säger åt stora pojkarna att lugna ner sig, sätter ner pojkstackren, som grät hysteriskt och försöker trösta Ronja så gott det går.
Pojken springer iväg, för att leta efter mamma sin.
Snabbtänkt som man är, springer jag efter han, får tag i han. Sätter tjejerna fort som attan i vagnen, så dom inte springer åt vart sitt håll. Går och löser konflikten mellan Daniel och hans kompis.
Och sekunden där efter kommer mamma Malin tillbaka. Tack och lov!
Och ordningen blev snabbt återställd igen.
Puh! Inga mer barn säger jag bara! 😉


Long time..

Oj oj vad mycket det har hänt sen mars!
Haft fullt upp, som vanligt. Barnen har börjat på dagis, och jag har börjat jobba.
Jag jobbar fortfarande inom kommunen, men jag har även vidgat vyerna och jobbar även i Västerås nu mera också 😊. Som personlig assistent (pa).
Det funkar bra, lärt mig lite nytt, och det är kul att prova på något annat.
Barnen går alla tre på Ekot. Och det går super. Alla trivs, och barnen kom snabbt in i deras rutiner. Även jag och Johannes är väldigt nöjda över dagisvalet. 😊
Tjejerna utvecklas med en rasande vart, både fysiskt och psykiskt, dom går, säger enstaka ord och är överallt och klättrar. Aldrig en lugn stund när dom är vakna. 😉
Även Daniel utvecklas i snabb takt! Han är inte så liten längre. Han har svar på tal på allt! Ibland beter han sig som en tonåring! Daniel har alltid något i görningen. Är han inte hos någon av grannbarnen, så kuckilurar han med något hemma. Ibland tar han en liten cykeltur på gatan fram och tillbaka 😊 mammas stora kille 😘


RSS 2.0