Fembarnsmorsa!
Idag fick jag testa på att vara 5 barnsmorsa för en kort stund. Och jag kan ju säga att allt blev betydligt jobbigare, från 3-5 barn att ha koll på, i en lekpark. Jag var ganska svettig efteråt.
Inga fler barn för min del iallafall. ;)
Jag och barnen var i lekparken och träffa en vän till mig, som jag träffat via öppna förskolan. Hon har två pojkar. Äldsta pojken är 3, och minsta är lika gammal som tvillingarna.
Hon skulle göra ett snabbt ärende alldeles i närheten av lekparken, så jag erbjöd mig att titta till pojkarna medan hon var borta, så slapp hon släpa med sig barnen, hon skulle ju ändå bara vara borta en kort stund.
Så hon sprang iväg, och den minsta pojken fick ganska snabbt seperationsångest, och blev jätteledsen.
Daniel och kompisen satt och gunga, och tvillingarna satt i sandlådan och lekte. Och jag försökte leta förtvivlat leta efter en napp, och trösta.
Helt plötsligt börjar pojkarna småbråka vid gungorna, och Ronja ramla omkull och börja såklart också gråta.
Nu började det bli lite svettigt!
Säger åt stora pojkarna att lugna ner sig, sätter ner pojkstackren, som grät hysteriskt och försöker trösta Ronja så gott det går.
Pojken springer iväg, för att leta efter mamma sin.
Snabbtänkt som man är, springer jag efter han, får tag i han. Sätter tjejerna fort som attan i vagnen, så dom inte springer åt vart sitt håll. Går och löser konflikten mellan Daniel och hans kompis.
Och sekunden där efter kommer mamma Malin tillbaka. Tack och lov!
Och ordningen blev snabbt återställd igen.
Puh! Inga mer barn säger jag bara! 😉
