trebarnsliv.blogg.se

Första ultraljudet man går på när man är gravid är alltid lika spännande. man går hemma och räknar ner dagarna innan det är dags, timmarna innan så går man och smeker sig på magen och undrar hur den mår, vilket kön, när man blir beräknad osv.
när man väl har kommit till vänrummet och väntar spänt på sin tur, och man ser andra mammor som kommer ut från rummet där ultraljudet sker med foton i handen och väldens leende på läpparna :) och man vet vilken lycka det är.
När vi tillslut kom in så förklarar barnmorskan hur allt kommer gå till och hur man mår osv. tillslut får man lägga sig på britsen och man får se det första rörelserna och bekräftat att man väntar barn.
Barnmorskan hann inte mer än att sätta ultraljudsapparaten på magen innan hon sa med ett leende på läpparna: -jag kan säga på en gång att det är två här inne..
Jag och johannes blev så chockade och satt där som två fågelholkar med ett var sitt frågetecken i pannan. Vi blev helt tysta. Tankarna började snurra i huvudet, hur ska vi ha råd med det här? Vi måsta köpa ny vagn, en tvillingvagn. En till säng, till bilbarnstol, matstol. Ja allt, måsta vi köpa en till av.
Det var säkert tyst i 1-2 min innan jag kom på att fråga:- mår dom bra? Och barnmorskan skratta och sa att båda såg välmående ut.
Hon mätte och kolla igenom båda noggrant och berätta vad hon såg och kollade efter. Jag var glad och sa att nu vill vi inte ha mer överraskningar utan vi vill veta vad det blir för kön, om det var möjligt att se det. Och hon sa att det var två flickor, hon var säker till 90%.
Jag och en vän hade suttit hemma hos mig veckan innan och skojjat om att jag vänta tvillingar, bara för att alla tyckte att jag var större än när jag vänta Daniel. men jag sa bara att det är bara för att man inte hade gått ner alla gravidkilon innan man var gravid igen. Vi satt även och skämta om vännen och jag, att hur kan man klara av tvillingar, och att vi aldrig skulle kunna göra det, man skulle hamna på psyk osv.
Men nu satt man där själv i den situationen. Att vänta tvillingar. Och man försökte föreställa sig hur det skulle bli med Daniel.
När vi var klara och man skulle berätta att man vänta tvillingar, fick man positiva reaktioner, och mindre positiva..
Andra grät och jubla för våran skull och sa hur roligt det skulle bli, och andra sa, ska jag skratta eller gråta, och hur gick det till? Men det var mest positiva reaktioner. Och då blev man själv mycket lugnare. :)
Sen var det bara hem och Googla på allt om tvillingar. Jag och johannes satt uppe halva natten och googla och prata om det hela, och kom fram till att allt löser sig på vägen, och det gjorde det...